tisdag 30 september 2008

Fildelning


Det sägs, bland annat av Bert Karlsson, att det snart inte lägre kommer kunna produceras någon musik eftersom artisterna och de stackars skivbolagen förlorar så fruktansvärt mycket pengar på de ondskefulla fildelarnas piratverksamhet. Jag kan inte låta bli att le åt detta. Det är som ett dåligt skämt! I dagsläget behöver man knappast ett skivbolag bakom sig för att producera musik. Det räcker med att man går till närmsta musikaffär och köper sig en egen studio för ett par tusenlappar.

Skivbolagen är naturligtvis livrädda för denna utveckling. Hur skulle du själv säga om vem som helst plötsligt kunde göra ditt arbete? Man ska inte inbilla sig att deras förskräckelse över fildelningen i första hand är för artisternas skull, utan jag skulle sätta min dyraste hatt på att det är av främst egoistiska skäl de rasar. De behövs inte längre, och det är för dem en skrämmande tanke. Naturligtvis. Alla vill vi vara behövda.

Varför fildelar folk?
Om jag skulle gå ut på stan, jag orkar inte just nu, men om jag skulle göra det, och fråga ett statistiskt urval av människor som laddar ned sin musik från internet (“Olagligt”), om varför de gör detta, så skulle jag nog få två svar. Dels att det är bekvämt, och dels att “laglig” musik är för dyr.

Jag håller med om detta. Det känns inte särskilt prisvärt att lägga ut upp till 200 kronor för lite ljud. När jag köper en cd-skiva eller en dvd-film så gör jag det för att ha “orginalet”, antagligen på grund av någon slags idoldyrkan. Jag visar mitt support för artisten i fråga och vill ha mer än ljudet. Jag vill ha något att ta på.

De filmerna jag laddar ned skulle jag med största sannolikhet ändå aldrig köpa om vi levde i en internetfri värld (gud förbjude), så jag har inga som helst moraliska samvetskval över detta. Tvärt om; om jag nu skulle gilla filmen kanske jag betalar för nästa film, eller köper nästa cd-skiva, som kommer ut av musikern, regissören eller bolaget. Detta är inte bara mina egna villfarelser utan många tänker så idag. Författare i USA exempelvis, har börjat ge ut sina böcker gratis i hopp om att ragga till sig lojala läsare. Ett flertal böcker har givits ut av förlag trots att de kunnat läsas eller lyssnas på via internet helt gratis tidigare. En liknande utveckling kan väl inte vara helt omöjlig inom musik- och filmbranschen?

Dör musiken då?
Musiken kommer inte dö ut. Musiker har alltid musicerat, oavsett om de fått betalt eller ej. I många fall har pengarna i slutändan snarare fått förödande konsekvenser. Men självklart skall man som konstnär ha pengar för sin möda, men man får matcha detta mot vad allmänheten faktiskt är villiga att betala för! Dagens musiker, författare och konstnärer är tvungna att “tänka utanför lådan” mer än någonsin, och själva arbeta med marknadsföringen. Om någon musiker, författare eller konstnär blir tvungen att lägga av på grund av att han eller hon inte lyckas tjäna ihop sitt levebröd, är endast detta ett bevis på evolutionens ofelbarhet.

Till alla producenter och musiker som läser det här: Erbjud folket vad folket vill ha! Erbjud något de inte kan få på internet. Lägg inte bara vanlig musik på skivorna eftersom det går att få tag i var som helst. Det går, exempelvis, säkert att lägga in kareoke-spår tillsammans med de vanliga låtarna på skivan. Eller idolbilder, en exklusiv intervju eller tips till nya artister från deras idol. Utnyttja det faktum att man idag kan lägga in tio gånger så mycket material på ett utrymme som är en tiondel så stor som för tio år sedan. Det kanske inte längre är någon idé att massproducera fysiska skivor utan mer ha detta som ett nostalgiskt samlaralternativ för de mer inbitna beundrarna.

Upphovsrätten
Upphovsrättslagen måste moderniseras, eller snarare postmoderniseras rejält. I USA finns exempelivis Creative Commons Attribution-Non-Commercial-NoDerivs license. Det innebär att vem som helst kan kopiera och dela vidare materialet så länge det inte sker med kommersiellt syfte, och att man hänvisar till skaparen. Den svenska upphovsrättslagen är betydligt mindre flexibel. Vi fick visserligen en ny upphovsrättslag härom året, men denna baseras ändå på 15 år gamla politiska villfarelser och är knappast baserats på dagens kulturella verklighet. Det första steget är att ge upphovsmakarna mer inflytande, för som det är nu så styrs rättigheterna från bolagen och själva skaparna har inte alltid särskilt mycket möjlighet att säga till om någonting.

Fildelning, eller piratkopiering, handlar för mig om en önskan om att kunna ta del av kultur och kunskap gratis, när det ändå finns i obegränsad upplaga. Fildelning, eller piratkopiering kanske man snarare skall säga, handlar också om att acceptera att det inte går att stoppa den tekniska utvecklingen. När miljontals datoranvändare har möjligheten att kopiera i princip vad som helst med en knapptryckning så går det inte att hindra dem. Det enda sättet att stoppa den fria fildelningen på nätet, och det säkert endast till viss mån, vore att införa en statlig myndighet som hela tiden sitter och övervakar vem som gör vad på internet. Vill man ha ett sådant samhälle, även om man är en stark motståndare till fildelningen?

- Fredrik Åfeldt
Mer om fildelning:

tisdag 16 september 2008

Spelmissbruk eller spelgalen?


En av de största spelhajarna (Whales) i världen heter Fouad al-Zayat. En enligt kasinopersonal trevlig och charmig man som äger ett flygbolag. På 15 år gjorde han sig känd och populär på kasinon jorden runt och spelade många gånger för flera miljoner kronor på samma kväll. Under ett år vann han 960 miljoner sammanlagt. Men nu har Al-Zayats spellycka vänt och är nu skuldsatt för över 800 miljoner kronor. Kasinona borde inte gett honom så mycket kredit, menar al-Zayat.
Tidigare fick han rätt i Englands högsta domstol när ett kasino låtit honom spela för en check han själv stoppat. Kasinona borde förstått att han inte hade täckning för alla lån de gav honom, och därför stämmer han nu dem i hopp om att slippa betala 800 miljoner kronor av sin skuld.

Spelmissbruk?
Min näsa anar ett spelmissbruk under denna ytan “stackars”-rik-man-mot-staten. DI’s läsare håller dock inte med mig utan är alla övertygande om att al-Zayat bara försöker undkomma rättvisans rättvisa klor och slippa skörda det han sått. Och visst kan det vara så, men att han fortsatt spela så länge och ständigt behövt lånat mer pengar bör säga något annat.

Hur det nu än är med den saken, om han är ett offer eller ett hot mot rättvisan, så är detta ännu ett bevis på att kasinon inte borde få låna ut pengar över huvud taget. Det finns visserligen regleringar i form av exempelvis Englands Gaming Act. Men varför skulle ett kasino över huvud taget få låna ut pengar? Skall lagen verkligen finnas till för kasinonas girighets skull på bekostnad av spelmissbrukare som då och då oundvikligt hamnar i kläm?

London Casino
År 2001 uppgav han till Aspinall casino i london att han hade nått en ekonomisk lågpunkt och fick således ett år på sig att betala skulder där, under förutsättningen att han fortsatte spela under året. Detta är knappast det rationella tänkandet av en affärsman utan det desperata försöket att vinna tillbaka förluster som är så typiskt för spelmissbrukare. Fouad al-Zayat fick mycket av sina tillgångar frysta, bland annat en Boeing 747:a och en rolls royse värd 200.000 pund, och även sina bankkonton i London, Geneve, Cypern och the Isle of Man.

Man måste beundra herr al-zayats mod och uthållighet om han verkligen, som majoriteten av DI:s läsare verkar tro, bara sitter på pengar som han kan betala sina skulder med, men istället låter kasinon beslagta hans ägodelar och frysa hans bankkonton. Med stor risk för att därav även svärta ned sitt rykte i denna process.


Slutspelat?
Numera uppger al-zayat att han har slutat spela. Kanske har han bestämt sig för att ta itu med sina spelproblem? Återigen måste jag poängtera att jag bara spekulerar. Självklart kan han vara den “fete katten” som så många verkar övertygade om, men han döljer det då ganska dåligt. Det verkar vara väldigt dålig taktik att göra sig hatad bland världens kasinon och den allmänna befolkningen bara för att spara in några slantar som han ändå inte behöver.
Rika män som blivit ruinerade över en dag har man ofta hört talas om, och kanske är det precis vad som håller på att handa med Fouad al-Zayat, på grund av allt för höga spelskulder. Det vore smartare ur ett affärsmässigt perspektiv att helt enkelt be om ursäkt och betala skulderna. Man får inte glömma att under varje mångmiljardär sitter en psykologisk person som har samma rädslor och behov som vilken annan som helst.
/Fredrik Åfeldt

fredag 12 september 2008

Ölet blev en succe´


I Di.se finns idag en historia som säkert kommer att bli vanligare i framtiden. Det jag tänker på är företaget Illusion Labs succe´, ölspelet till iPhone som snabbt laddats ner av 750.000 användare världen över, på en vecka. Ölspelet är en modern version av det klassiska labyrintspelet från Brio. Du vet spelet som du skall förflytta en stålkula runt en labyrintbana.


Det intressanta här är väl att spelet är gratis och spelet finansierats öltillverkaren Carling för. Fler intressanta projekt är på gång för Illusion Labs och framtiden ser ljus ut.


-Detta är ett sätt för oss att samarbeta med andra företag. På det här sättet bakar man in reklamen i applikationen och den blir inte så framträdande för användaren", säger Andreas Alptun.